Lagstadgad helgdag

En lagstadgad helgdag (statutory holiday), i kortform ”stat holiday” eller bara ”a stat”, är en allmän helgdag som arbetsrätten knyter en laglig rättighet till. Termen är kanadensisk, och det är rättigheten som skiljer den från andra helgdagar.

Det betyder mer än det låter, eftersom motsvarande dagar i USA och Storbritannien inte ger någon sådan rättighet.

Se även Ledighet på helgdagar

Det är en rättighet, inte ett datum

En federal helgdag i USA eller en bank holiday i Storbritannien utser en dag. Banker och myndigheter stänger; privata arbetsgivare gör som de vill, och om personalen får dagen ledig, får betalt eller får något för att arbeta den är en fråga för avtalet.

En lagstadgad helgdag skapar tre separata skyldigheter:

• en ledig dag på helgdagen
• helgdagslön för den dagen, beräknad enligt en föreskriven formel
• tilläggsersättning eller en ersättningsdag om den anställda arbetar

En arbetsgivare kan inte uppfylla den första och strunta i resten, och det är den andra som de flesta misstag gäller.

Kanada

Federalt reglerade arbetsgivare, som banker, flygbolag, teleoperatörer och interprovinsiella transportföretag, följer Canada Labour Code, som fastställer 10 general holidays. Den som måste arbeta en sådan dag ska få minst 1,5 gånger sin ordinarie lön, plus helgdagslönen. Chefer och yrkesverksamma inom vissa professioner får i stället sin ordinarie lön och en betald ersättningsdag.

Ontario har 9 allmänna helgdagar enligt Employment Standards Act, med tilläggsersättning på 1½ gånger för timmar som arbetas en sådan dag. En ersättningsdag måste schemaläggas inom tre månader, eller tolv om den anställda skriftligen går med på det, och ett skriftligt besked måste ange dagen före helgdagen.

Quebec har 8, däribland nationaldagen den 24 juni, som omfattar nästan alla arbetstagare där. En egenhet: vårens helgdag är långfredagen eller annandag påsk, enligt arbetsgivarens val, inte båda.

Övriga provinser och territorier har från omkring sex till tretton, var och en med sin egen lista, och flera har helgdagar som ingen annan firar: Islander Day, Louis Riel Day, Nunavut Day. En rikstäckande arbetsgivare har ett dussin helgdagskalendrar, inte en.

Så beräknas helgdagslönen egentligen

Det är här arbetsgivare snubblar.

Helgdagslönen är i regel inte ”en vanlig dagslön”. På federal nivå, i Ontario och i Quebec är den en tjugondel av lönen som tjänats in under de fyra veckorna före den vecka då helgdagen infaller: en formel, inte ett arbetspass.

Resonemanget håller: tjugo arbetsdagar på fyra veckor, så en tjugondel är en genomsnittlig dag. För en heltidsanställd med jämna timmar hamnar det nära en dagslön. För deltidsanställda, personal med varierande timmar och säsongsanställda blir den automatiskt proportionell, och det är just poängen. Betalar du alla ”en dagslön” betalar du för mycket till vissa och för lite till andra, och det är underbetalningarna som leder till klagomål.

Vad som räknas in skiljer sig åt: Ontario räknar ordinarie lön plus semesterersättning som ska betalas under de fyra veckorna, och Quebec räknar in dricks men inte övertid.

Sedan finns kvalifikationsregeln, den mest omstridda delen. Ontarios ”last and first rule” innebär att en anställd förlorar sin helgdagslön om hen, utan rimligt skäl, inte arbetar sin sista ordinarie schemalagda dag före helgdagen eller sin första efter den, och de dagarna behöver inte vara de som ligger direkt före och efter. Quebec tillämpar ett liknande test.

Anställda utgår från att lönen är automatisk. Det är den i regel, men inte om de uteblir på någon sida om helgdagen.

Utanför Kanada

I USA används termen egentligen inte: federala helgdagar gäller för federalt anställda, och privata arbetsgivare är inte skyldiga något. I Storbritannien och Irland heter motsvarande dagar bank holidays eller public holidays. Irland knyter en rättighet till dem, Storbritannien gör det inte, och där kan de räknas in i de 5,6 veckornas lagstadgade årliga ledighet.

Se även Bank holiday